Vapenkontroll: Kontrollera statens vapen

Denna artikel publicerades på George Reismans blogg 24 augusti 2012 och senare på Misesinstitutets hemsida 30 augusti 2012.

De nyligen inträffade massmorden i Aurora, Colorado och sedan i Oak Creek, Wisconsin har lett till förnyade krav på ”vapenkontroll”, vilka ytterst syftar till att beröva den enskilde medborgaren hans konstitutionella rätt att inneha och bära vapen. Man tror att om individen berövades denna rätt, skulle sådana skjutningar inte äga rum på grund av blotta avsaknaden av tillgängliga vapen.

Låt mig genast säga att jag också tror på vapenkontroll. Jag gör emellertid detta i ljuset av vetskapen att det allra största antalet gevär och andra vapen och de kraftfullaste av dem är i statens ägo. Först och främst naturligtvis den federala regeringen som har atom- och vätebomber lika väl som ballistiska missiler att avfyra dem, krigsflottor och tusen sinom tusen stridsvagnar, flygplan, artilleripjäser, maskingevär och  mindre vapen. Delstatsregeringar och lokala myndigheter äger också avsevärda mängder vapen, om än färre än den federala regeringen. Men bara de revolvrar, gevär, hagelbössor, klubbor, tårgas och elpistoler de har i sin ägo är i stånd att vålla allvarliga skador och död och gör det ofta.

Dessutom är hotet om dödligt våld förhanden i varje lag, reglering, domstolsutslag eller dekret som härrör från varje statligt ämbete på varje nivå. Det är hotet om sådant våld som framtvingar lydnad från medborgarnas sida. T.o.m. en sådan oskyldig förseelse som en felparkering kan leda till döden, ifall en person envisas med att inte betala böterna och, när han till sist ställs inför att bli arresterad, gör motstånd genom att fysiskt försvara sig.

Bokstavligt talat allt staten gör är ytterst ett hot att peka med ett vapen mot någon och om nödvändigt använda det. Om så inte vore fallet skulle lagen, regleringen, domstolsutslaget eller vad det vara må vara utan kraft och verkan. Människorna skulle vara fria att ignorera dem om de så ville. På grund av statens underförstådda hot att använda dödligt våld för att upprätthålla sina beslut, måste varje meningsfullt program för vapenkontroll framför allt fokusera på att strikt kontrollera och reglera statens verksamheter.

Staten besitter överväldigande makt att svara på vanliga brottslingars bruk av våld. Detta är dess grundläggande inhemska funktion. Själva existensen av lagar mot sådana brott som mord, rån och våldtäkt tjänar som kontroll över bruket av våld, inklusive bruket av vapen, från potentiella förövare av sådana handlingar, eftersom de avskräcker honom från att begå dem. Ju effektivare staten är i att gripa förövarna av sådana handlingar och ju säkrare det är att de får ett lämpligt straff, desto större är avskräckningseffekten, och därmed är den underförstådda vapenkontrollen desto effektivare.

Hela vår konstitution och vår rättighetsförklaring är väsentliga åtgärder för vapenkontroll – denna gång vapenkontroll som riktas mot staten. Till exempel förbjuder första grundlagstillägget staten att använda sina vapen till att inskränka vår yttrande- eller pressfrihet. Andra grundlagstillägget förbjuder staten att använda sina vapen till att inskränka medborgarens frihet att inneha och bära vapen. Indirekt tjänar också andra grundlagstillägget till att begränsa statens bruk av vapen till att inskränka friheten i allmänhet. Detta beror på att i vårt system med maktfördelning [”checks and balances”] utgör beväpnade medborgare en motvikt mot möjligheten att staten blir tyrannisk och försöker använda sin makt till att hota medborgarnas liv och egendom. Det bör förstås som att det andra grundlagstillägget skyddar balansen mellan den makt som förblir i folkets händer och den makt det har delegerat till staten. Faktum är att andra grundlagstilläggets språkbruk – ”Eftersom en vältränad och disciplinerad milis är nödvändig för en fri stats säkerhet ska folkets rätt att inneha och bära vapen inte inskränkas” – ska förstås på detta sätt.

Genomsnittsamerikanen av idag har intellektuellt fjärmat sig så långt från sina förfäder att han, i stället för att betrakta staten med misstänksamma ögon, är mer benägen att betrakta den som praktiskt taget en förälder, som bara är intresserad av att skydda och hjälpa honom. Det onda, tror han, kan endast komma från okontrollerade privatpersoner, i synnerhet giriga affärsmän och kapitalister samt, då och då, psykopater som mördarna i Aurora och Oak Creek. Och i dessa fall tror man förstås att lösningen är ännu mer statlig makt – makt att beskatta, reglera och kontrollera affärsmännen och kapitalisterna ända därhän att de utrotas, och ytterst makten att beröva privatpersoner rätten att äga vapen.

Det faller helt enkelt nuförtiden inte många in att staten skulle kunna vara källan, inte bara till massiva ekonomiska skador utan till mänsklig död i en skala som får de dödsfall som orsakas av de värsta individuella psykopater att verka jämförelsevis obetydliga. Antalet mord som kan tillskrivas stater världen över under 1900-talet, inklusive de som varit följden av statligt orsakad hungersnöd på sådana platser som Ukraina och Kommunistkina, uppskattas överskrida 260 miljoner. Av denna totalsumma är Kommunistkina ansvarigt för mer än 76 miljoner, Sovjetunionen för nästan 62 miljoner och Nazityskland för nästan 21 miljoner. (R.J. Rummel, Death by Government [New Brunswick, N.J., Transaction Publishers, 1994], fotnot 1.) Särskilt anmärkningsvärt är att ungefär 2 miljoner av de mord som begicks av Nazityskland var i form av massavrättningar som till sin natur liknade dem i Aurora och Oak Creek, men utförda i en skala som står i proportion till storleken på militära enheter.

Detta var de fruktade ”SS Einsatzgruppen”, som skickades in i Sovjetryssland bakom de avancerande tyska arméerna för det uttryckliga syftet att mörda så många judar som de kunde finna. Organiserade i enheter som i storlek sträckte sig från plutoner till bataljoner sattes ungefär 3000 statligt anställda psykopatiska mördare i arbete i ett program för systematiskt massmord. I olikhet mot de senaste ohyggligheter som begicks av de två amerikanska psykopaterna var de ohyggligheter som begicks av dessa statligt anställda psykopater inte begränsade till bara en gång under en enda dag innan de tog slut. Nej. De upprepades många gånger om dagen, dag efter dag, månader i ända.

Om och om igen sköts hundratals och tusentals försvarslösa människor, inklusive kvinnor och barn, ofta med maskingevär framför diken som de hade fåtts att gräva och i vilka de föll ned döda i massgravar. Sådana mord upphörde först när de ersattes med den effektivare metod för massmord som utgjordes av gaskamrar, som stod för ytterligare 4 miljoner mord på judar utöver de 2 miljoner som utfördes genom massavrättningar.

Om bara offren hade varit beväpnade! Om de 6 miljoner mördade judarna hade varit beväpnade och redo att kämpa för sina liv när nazisterna kom efter dem, hade de kanske kunnat få åtminstone en nazist att betala med sitt liv för varje judisk familj som fördes bort. Det skulle ha blivit ungefär en miljon nazister. Att förutse ett sådant utfall skulle mycket väl kunna ha varit nog för att förhindra nazisternas massutrotningspolitik eller åtminstone kväva den i sin linda. Det skulle vara en enorm illustration av principen att vapen i offrens händer tjänar som kontroll av vapen i händerna på mördare eller potentiella mördare eller angripare av vad slag det vara må. Om publiken på den biograf i Aurora där morden ägde rum hade haft lov att ha vapen i sin ägo, skulle antalet offer med säkerhet ha blivit betydligt färre. Var och en som satt i närheten av mördaren och med ett vapen i sin ägo skulle snabbt ha kunnat stoppa honom.

Det sista Förenta staterna behöver är ”vapenkontroll” i bemärkelsen att beröva dess medborgare deras rätt att äga vapen. Vad Förenta staterna verkligen behöver är kontroll över statens bruk av vapen.

Det amerikanska folket och dess valda representanter har bokstavligt talat förlorat mycket av kontrollen över sin regering och dess bruk av vapen. Sedan 1945 har Förenta staterna varit inblandat i fyra krig – Korea, Vietnam, Afghanistan och Irak – som inte förklarats av kongressen, trots det faktum att konstitutionen klart och tydligt föreskriver att kongressen ska ha makten att förklara krig. Samma process av växande statlig makt, koncentrerad i dess verkställande gren, som har undanröjt behovet för kongressen att förklara krig, har också avlägsnat det juridiska skyddet för ekonomisk frihet och därmed praktiskt taget varje band som lagts på kongressens makt att blanda sig i den ekonomiska verksamheten.

Detta har fått till följd att kongressen har mycket mer makt än den direkt är i stånd att utöva, och detta får dessutom till följd att den har varit tvungen att delegera det mesta av sin ökade lagstiftningsmakt till dussintals oberoende reglerande organ. Fram till december 2010 har dessa organ, lokaliserade inom den verkställande grenen, skrivit hela 75 000 sidor av regleringar, vilka var och en äger laga kraft. De reglerande organen utövar dessutom lagstiftande, verkställande och dömande makt. De agerar som åklagare, domare och jury. Alltså har vi nu dussintals organ som inte valts och från vilka inget ansvar kan utkrävas som skriver motsvarigheten till lagar och auktoriserar bruket av vapen för att genomdriva dem. Vapenkontroll fordrar att sådana organ avskaffas.

Det amerikanska folket och dess valda representanter håller allt mer och mer på att tappa kontrollen över staten och dess bruk av vapen. En stat vars verksamheter är utöver vad en intelligent, samvetsgrann ledamot av representanthuset eller senaten är i stånd att förstå är en stat som är utom kontroll. De ansvariga vet inte, och kan inte veta, vad de gör, trots det faktum att de gör det med vapen. De flesta av dem läser inte ens och studerar inte noga, än mindre då till fullo förstår, de flesta av de lagförslag det är meningen att de ska rösta om. De inför rutinmässigt lagar vilkas konsekvenser de inte känner till och vilkas väsentliga termer de inte ens kan definiera. Detta är milt sagt ett ytterst farligt sakernas tillstånd.

Genuin vapenkontroll, inte den variant som vänsterdominerade media yrkar på, fordrar en radikal nedskärning av statens verksamhet. Denna nedskärning måste fortskrida ända därhän att staten är bemyndigad att använda sina vapen endast mot dem som har begått aggressionshandlingar, d.v.s. har initierat fysiskt tvång, mot andras person eller egendom. Detta inbegriper givetvis bruket av tvång som försvar och vedergällning mot främmande stater som begått aggressionshandlingar mot Förenta staterna och dess medborgare.

Om vi misslyckas med att hejda och vända statsmaktens frammarsch och vår egen och andra regeringars allt mer okontrollerade hot att använda sina vapen, kan följden bli ett antal människor som mördats av sina regeringar senare under detta århundrade som vida överskrider t.o.m. den totalsumma som registrerats för 1900-talet. De mer än en kvarts miljard människor som mördats av sina regeringar under det senaste århundradet kan mycket väl överskridas och bli till miljarder människor som mördas av sina regeringar under detta århundrade.

Ven skulle kunna vilja mörda miljarder människor? Vilka är detta århundrades mega-kommunister och mega-nazister som skulle sätta sådana planer i verket ifall de någonsin skulle komma till makten? Det är de människor som delar sådana uppfattningar som de som uttrycktes av Storbritanniens prins Philip när han skrev: ”Jag undrar just hur det skulle vara att reinkarneras som ett djur av en art som så reducerats i antal att den löpte fara att utrotas. Vad skulle dess känslor mot det människosläkte vara, vars befolkningsexplosion hade förvägrat den en plats att existera … Jag måste erkänna att jag är frestad att be om att reinkarneras som ett synnerligen dödligt virus.”

Mord på miljarder människor impliceras i vars och ens tänkande som hyser uppfattningen att det finns ”för många” miljarder människor. De miljarder som utgör de ”alltför många” – de påstått ”överflödiga”, ”onödiga”, ”miljöförstörande” miljarderna – de är de potentiella måltavlorna för en framtida mega-förintelse.

Det är sant att en sådan förintelse inte oundvikligen impliceras. Folkmängden kan minska helt enkelt som följd av frivilligt sjunkande födelsetal. Faktum är att detta redan har skett i världens avancerade ekonomier. Och om inte folkmängden minskar som det kumulativa resultatet av frivilliga individuella val, eller inte minskar ”tillräckligt” för att tillfredsställa prins Philip och hans gelikar, kan andra moraliska vederstyggligheter än just massmord leda till målet massiv avbefolkning. Tvångssteriliseringar och tvångsaborter, sådana som förekommit i Kommunistkina, är vad man lätt kommer att tänka på. Men lägg därtill en stark dos psykopatiskt hat mot mänskligheten, plus okontrollerad statlig makt i hatarnas händer, och mord i miljardskala blir definitivt en möjlighet.

I år är det 2012. Hur många människor kunde år 1912 ha förutsett att om bara två år skulle världen störtas in i generationer av massdödande och massmord, till allra största delen inspirerade av nationalismens och socialismens kollektivistiska ideologier? Är det omöjligt att världen under de kommande åren på liknande sätt kommer att kännetecknas av att det uppstår miljörörelsediktaturer med målet att utrota de miljarder, inom eller utom landet, vilkas existens de uppfattar som att de förstör ”miljön” eller att de står i vägen för levnadsstandarden för dem som tillåts finnas kvar?

Har de antimänskliga ideologier som stod i förgrunden redan i början av 1900-talet ersatts av en ideologi av individuella rättigheter och ekonomisk frihet? Rör sig världen bort från kollektivismen och socialismen och mot laissez-faire-kapitalism, eller beskrivs tvärtom t.o.m. det minsta spår av ekonomisk frihet som laissez-faire och ges skulden för den rådande ekonomiska krisens existens, vilket därmed driver världen mot ännu mer statlig kontroll och ännu mindre ekonomisk frihet?

Det finns klart och tydligt ett potentiellt hot mot mänskligt liv och välbefinnande som skymtar vid horisonten och som är av aldrig förut skådade proportioner. Det är förhanden i många människors öppet uttryckta, hatfulla och mordiska idéer. Förr eller senare kommer dessa idéer, som svar på den ena eller andra krisen eller serien av kriser, att översättas i fysisk handling om de inte övervinns av andra idéer, idéer som är för människan. Sannolikheten för ett katastrofalt utfall ökar stadigt med den fortsatta ökningen av den statliga makten och den motsvarande minskningen av individens frihet. För varje årtionde som går liknar Förenta staterna allt mindre sina grundlagsfäders land och allt mer ett land som Nazityskland eller Sovjetryssland. Om de senaste åtskilliga generationernas trend fortsätter, är det bara en tidsfråga innan Förenta staterna kommer att bli omöjligt att skilja från en totalitär diktatur.

För att vara trygga mot hotet om en totalitär regim med en politik av massmord, eller mot hotet om varje form av tyranni, måste det amerikanska folket behålla sin rätt att inneha och bära vapen och återställa den varhelst den har inskränkts. Det måste återetablera kontrollen över sin stat. Kongressen måste återta sin exklusiva rätt att förklara krig och sin exklusiva rätt att stifta lagar. Man måste fordra av domstolarna att de upprätthåller ekonomisk frihet. Statens storlek och omfång måste minskas ända därhän att samvetsgranna lagstiftare kan förstå dess verksamheter i detalj och vara i en position där de intelligent kan genomdriva lagar avsedda att kontrollera dem. Detta är vad som fordras för att etablera genuin och meningsfull vapenkontroll.

Det amerikanska folket får inte låta sig vilseledas till att ge upp sin rätt att äga vapen av de då och då inträffande tragedier som åtföljer innehavet av vapen, och som nästan alltid går att undvika, som t.ex. att ett litet barn hittar ett laddat gevär och avfyrar det. På grundval av en sådan måttstock skulle människor också vara tvungna att sluta köra bil för att undvika de tragedier som ofta blir följden av bilolyckor, och t.o.m. att åka häst och vagn för att undvika de tragiska olyckshändelser som kan bli följden av dem. Vad man alltid måste hålla i minnet är den ojämförligt mycket större faran att otaliga barn mister sina föräldrar och sina egna liv på grund av statligt anställda mördare som släpps lös mot en avväpnad befolkning.

För att ålägga staten vapenkontroll måste det amerikanska folket dessutom beväpna sig på ett mer grundläggande sätt än bara att inneha fysiska vapen. De behöver dessutom beväpna sig intellektuellt och moraliskt genom att läsa och studera de verk som skrivits av de stora moderna försvararna av friheten, framför allt Ludwig von Mises och Ayn Rand. Detta kommer att göra det möjligt för dem att bemöta och övervinna de ondskefulla idéer som ligger bakom missbruket av den statliga makten och dess fortlöpande tillväxt. En rustning av fysiska vapen i kombination med kunskap och moralisk övertygelse kommer att säkerställa att det amerikanska folket aldrig kommer att befinna sig i positionen av hjälplösa, vettskrämda människor som leds som får till slakt. De kommer aldrig att tillåta sig själva att bli vare sig offer för eller förövare av en förintelse, för de kommer att ha återvunnit kontrollen över sin stat och dess bruk av vapen. De kommer att ha uppnått den sorts vapenkontroll som tryggar deras liv och egendom och inte hotar någon annans liv och egendom.

Copyright © 2012 George Reisman

Originalets titel: Gun Control: Controlling the Government’s Guns.

Översättning: Per-Olof Samuelsson

Annonser

2 Responses to Vapenkontroll: Kontrollera statens vapen

  1. Pingback: Bortblandade ekonomiska kort | Hemma hos POS

  2. Pingback: George Reisman om vapenkontroll | Hemma hos POS

%d bloggare gillar detta: